först och främst vill jag säga att jag tillägnar dehär inlägget till jennifer askebrand, och om
ni tycker att de är för mycket eller att de är långtråkigt behöver ni inte fortsätta läsa!

Allt började med en resa. En resa med bil till luleå.
När jag satt där i bilen visste jag att när jag kliver ut ur denna bil så kommer jag att möta
min blick med hon som kommer bli min bästa kompis.
Det ända jag hade hört om dig var att du var fjortis, och kaxig.
hihi, det var det emma sa om dej första gången :)
När jag väl klev ut ur bilen, på parkeringen framför
arcus i luleå kände jag hur pirrigt det blev i magen. Jag förstod
redan då att nu händer det. Det är nu jag kommer träffa henne.
När jag följde med emma in på loppisen som höll till inne på arcus såg jag mig omkring för att
försöka leta upp dig med blicken, men jag såg dig ingenstans.
Till slut såg jag robin komma gåendes och bakom han såg jag något som liknade en liten
flicka, ungefär i tolv trettonårsåldern.
Den tanken jag fick då var: Herregud, vad ska jag säga?
jag minns det såväl!
När vi sen mötte varandra med blicken såg jag bara hur dina ögon lyste och sken
upp hela rummet. Men ingen sa någonting.
Vi följde efter Emma och Robin till bilen och började packa in saker i bagaget och i baksätet.
Jag gick och satte mig på höger sida, du på vänster.
Sen öppnade robin dörren, det skulle in en kartong och en jättestor lampskärm!
Haha, så då satt vi där i tystnaden intryckta mot sätet. Fortfarande inte ett ord sagt.
Men mitt i allt hörde jag emmas röst: Ni vågar prata med varann.
Båda fnissade.
Sen när vi kom hem frågade du om jag ville följa med ut med tanja och såklart sa jag ja.
Så vi klädde på oss och ut for vi, i snön.
Jag minns precis vilken stig vi tog.
Till sist frågade du : Har ni såhär mycket snö i skellefteå?
Och då sa jag: ungefär...
jag var så himla blyg!

Sen började du berätta att du och dina kompisar varit och busknackat på ottos hus och att hans
pappa kommit ut och jagat er,
och jag minns hur kul det var att bara lyssna, på din röst!

Det var ungefär första timmen vi var med varandra.
Och jag kan svära på att det kommer bli flera miljarder fler timmar med dej bby!
Saknar dig nå så jävulskt, det är ingen som förstår hur mycket jag saknar dej!

Nästa gång vi träffas kommer jag vara världens lyckligaste person, jag kommer vara så uppspelt
på att få träffa dej:*

En sak jag minns speciellt, var när vi satt i eran soffa och snackade om killar :]
och en till: när vi gick in i robins rum och dansade! HAHAH!
SAKNASAKNASAKNA!

Jag fattar inte hur underbar du är och jag blir glad av bara tanken av att känna att du är min,
min alldeles egna jennifer!

Minnena med dej är min livsglädje, det är dom som får mig att orka!
Du är min syster, min bästavän!
Utan dig skulle livet inte vara värt att leva, helt seriöst!

Tänk om jag aldrig träffat dig, hur skulle jag då må?
Undra vad jag hade gjort nu, inte suttit här och skrivit detta blogginlägg iaf.
Är så jävulskt glad att jag träffade dej stumpan, för du betyder otroligt
mycket för mig! Lämnar du mig, lämnar jag livet!

Jag behöver dig som dagen behöver solen, och som natten behöver stjärnorna på himlen.
Du är mitt allt!

JENNIFER ASKEBRAND, UNIVERSUMS UNDERBARASTE OCH BÄSTA KOMPIS&SYSTER!

skrev en lite dikt till dig.

när allt känns som svårast
och inget tycks att gå,
det är då jag ringer dig
för det är du som mig glad kan få.
du är som min ängel, som skyddar mig från
allt, du finns alltid här för mig, både i varmt och kallt.
du fattar inte att du betyder såhär mycket för mig,
min alldeles egna söta lilla tjej ;*

hihi, vet att jag är 'bäst' på skriva ^^

men iaf, med detta inlägg vill jag bara berätta för DIG hur mycket du betyder för mig,
och som sagt. jag skulle kunna sitta här hela natten och skriva, för det finns så mycket.
men tycker att dehär borde räcka, för den här gången.
Som jag har sagt många gånger, och kommer nog säga det många fler:

jag älskar dig jennifer askebrand, du är seriöst världens bästa vänn&syster♥









Hand i Hand, livet ut! jag släpper dig aldrig vännen♥